Tre frågor om patientmedverkan

Under Cambio Connect fick vi förmånen att ställa några frågor till Sofia Svanteson, grundare och VD för Somen, som bygger infrastruktur för förebyggande vård med utgångspunkt i patienten.

Patientdelaktighet har varit ett uttalat mål i vården i många år. Varför är det fortfarande så svårt, och vad har du lärt dig om vad som får människor att engagera sig i sin egen hälsa?

När vi byggde Elsa Science, delvis tillsammans med forskare på Karolinska Institutet, arbetade vi även med personer som lever med reumatisk sjukdom, och jag såg hur engagemanget både för egenvård och att faktiskt använda en tjänst, hängde ihop med om patienten märkte att hennes bidrag användes. En patient som registrerar sina symptom i flera månader och sedan möter en läkare som aldrig har öppnat informationen slutar ofta att registrera. Eller en patient som registrerar medicinering, symtom eller levnadsvanor hemma, och tar med det till ett besök, där informationen inte uppmärksammas, får uppfattningen att hennes data inte är relevanta. Verktyg som ska stödja patientdelaktighet behöver därför vara enkla nog att leva med i vardagen över tid, samtidigt som vården behöver arbetssätt för att ta emot och använda det patienten bidrar med. Jag tror att vi som bransch har lagt för lite kraft på den delen.

Vem vinner på att patienten tar mer plats, och vad behöver vården vara beredd att släppa för att det ska hända?

Patienten får möjlighet att förstå sin situation tillräckligt väl för att fatta egna beslut, och det blir lättare att uppleva att hälsan går att påverka när man ser hur vanor och värden hänger ihop över tid. Vårdpersonalen kan börja besöket med en bild av hur de senaste månaderna har sett ut. På längre sikt gynnas vården som helhet, eftersom många av våra stora folksjukdomar påverkas av det som händer hemma mellan besöken. För att komma dit behöver vården släppa tanken på att det alltid är vården som äger situationen och avgör var en insats ska börja. Insatserna behöver utgå mer från en bredare och djupare bild av patienten, där även hennes vardag och egna mål får ta plats.

Om du fick bygga ett vårdsystem som utgår från människors liv och behov, var skulle du börja?

Jag kommer från designvärlden, där utgångspunkten är att teknik ska formas efter människors behov och beteenden. Arbetet börjar därför med att förstå människan innan någon bygger ett system. I Somen bygger vi infrastruktur för förebyggande vård där patienten sitter i förarsätet. Vi utgår från en person med ett eget liv och egna mål och frågar sedan vilka professioner och vilket stöd som behövs runt henne. Ersättningsmodeller och ansvarsfördelning är fortfarande byggda kring besök och vårdnivåer, och så länge de ser ut så riskerar även bra digitala verktyg att hamna i nya stuprör. Jag skulle därför börja med att organisera och ersätta vården utifrån de utfall vi vill uppnå, och låta tekniken följa efter.